politik

Hjärnan spänner över båda sidor, men hjärtat sitter till vänster.

sten i glashus

Jag både skrattar och ryser när jag läser det här.

Först skrattar jag när jag tänker på de bergskedjor sverigedemokraterna har kastat omkring sig, i små små akvarium. Sen ryser jag, när jag funderar över varför det är så här.

Att inte kunna hantera sin personliga ekonomi är ett handikapp. Ett handikapp som vi har alldeles för dåliga metoder att handskas med. Folk med betalningsanmärkningar och skulder till kronofogden, hamnar tillsammans med sjukpensionärer ofta på botten av samhället.
Och det är ofta där extrema åsikter växer och frodas. Där det logiska sinnet sviker och man istället börjar leta efter andra att skylla på. Och visst, sett ur ett större perspektiv är det samhällets fel att människor fastnar i bidrags- och skuldträsket.

Men min poäng är att det var när det stod som sämst till för folket, som nazismen kom fram i Tyskland. SD blir större och större för varje val. Vi har det väl knappast lika illa som tyskarna under 20- och 30-talet, men klyftorna ökar. Och i förlängningen, blir åsikterna extremare.

Sverigedemokraterna skyller på invandrarna. De säger att invandrarna är bidragstagare och maxutnyttjare av välfärdssystemen. Och det värvar man röster på. Många röster. Samtidigt som de folkvalda själva lever på bidrag. Det smakar illa.

ut och demonstrera

Man får tycka vad man vill, men jag har min åsikt klar. För mig är hela poängen med ett samhälle att ta hand om varandra. Ett gemensamt mål att så många som möjjligt ska ha det så bra som möjligt i kommunen, i landet, i unionen. Den förra regeringen misslyckades konstant i sina försök att göra just det. Men dagens regering försöker inte ens. Istället strävar de efter att tillfredställa medel- och överklassen, medans de som har det sämst får det ännu sämre. Kan man inte se att klyftorna ökar, så tittar man överhuvudtaget inte neråt. 1% av befolkningen ska inte äga 99% av tillgångarna.

Alla de som vände från rött till blått med motiveringen "det behövdes ett ombyte" tänkte sig inte för tillräckligt. Det var inte mer kapitalism vi behövde. Vi går mer och mer mot den amerikanska tendensen att personerna blir viktigare än politiken. Mot främlingsfientlighet och egensinnighet.

Where's the common sense? The simple common sense.