no more birthday blues

00-talet var förutsägbart. Tekniken skulle bli mindre, modet skulle vara retro, musiken skulle bli hårdare/mer elektronisk/oftare samplad. Kort sagt, för dem som försökte sig på utövandet kan skådandet in i framtiden inte ha ansetts varit särskilt ansträngande.

Men nu då? När tv- och dataskärmar snart har samma tjocklek som ett A4-papper. När mobiltelefonerna varit nere och vänt på en storlek som var rolig på samma sätt som stora hattar är roliga. När modet och inredningen avverkat decennium efter decennium till nu snart bara 00-talet återstår. Vi har ju precis insett hur leds vi börjar bli på inredning i ek, är vi verkligen redo för en återkomst redan nu? Samma sak med modet. Kollektionerna är redan inne på gälla färger i mönster a'la Pernilla Wiberg. Vad kommer sen? Dags att plocka fram de gamla bootcutjeansen från gymnasietiden? Skulle inte tro det va?

Så som sagt, vad kommer sen? Kan något som nyss var retro komma igen och bli retroretro? Jag försöker spänna ögonen i kristallkulan men det är alldeles för grumligt och detsamma gäller delvis mitt eget liv. Nu ska jag inte påstå att jag förutsåg ett 2009 med bebis och giftermål men jag har heller aldrig betraktat min framtid som ett oskrivet blad. Däremot kanske som skrivet i ett kollegieblock. Färdigskrivna blad är färdigskrivna, men sidor man enbart skissat lite på kan rivas ut och så finns det gott om möjligheter med fördragna linjer bakom. Just nu finns utkast till framtida boenden, idéer om ytterligare barn, tankar om framtida sysselsättningar, men inget alls som inte kan omvärderas. Eller jo, ett barn till blir det nog, frågan är snarare när. Inte än.

Idag är i alla fall en dag då det är lätt att fastna i funderingar som dessa. Man tänker tillbaka och utvärderar och rannsakar sig själv. Det jag vet är att jag inte längre behöver önska mig en storasyster. En fru och två döttrar fyller med råge det behovet. Och egentligen finns inget övrigt att önska. Framtiden tar jag en annan dag. Inte en dag som denna, när allt redan är perfekt.

happy fucking birthday

En vän till mig fyllde nyligen år. I samma veva flyttade även han och hans sambo till en ny lägenhet och allt skulle givetvis firas med stor balluns.

Dagen innan samlades vi som var inbjudna, för att försöka resonera fram en bra present till herrskapet. Vi har en tradition i kompisgänget av ogenomtänkta och ofta relativt sjuka presenter, men hade den här gången förhoppningar om att kunna hitta på något fyndigare.

Och tro på fan! Efter flera timmar av googlande, debatterande, telefonerande och priskollande, så kom vi faktiskt fram till ett bra alternativ. Det som gjorde det bra var dels att det kändes väldigt otippat, samt att det trots allt tänkande, fortfarande hade kvar en del av den, för gänget, klassiskt sjuka tonen.

Tyvärr kan jag i dagsläget inte avslöja vad vi till slut kom fram till, eftersom de lyckliga två ännu inte fått sin present. Risken finns nämligen att någon av dem råkar snubbla in här och läsa innan fredag. För det är då det smäller. Men jag kan publicera samma information som de fått, så kanske det finns någon som behagar sig på en gissning.

Klockan 17:00 nu på fredag, ska de infinna sig på en parkeringsplats i de centrala delarna av hemstaden. Där ska de möta upp en, för dem, okänd man vid namn Stefan. Kännetecken är en gul jacka, samt att han uppehåller sig bredvid en silverfärgad jeep. Till denna Stefan ska de överräcka ett plomberat kuvert som vi tillhandahållit och därefter följa hans order.

De har även fått instruktioner om att komma i oömma och varma kläder, samt att ta med sig följande:

Kamera, ombyte (underkläder), sax, visakort, anteckningsmatriel, mössa och vantar, ficklampa, solglasögon, badkläder, miniräknare, cyklop altenativt simglasögon, en innebandyklubba (ej boll), samt toapapper.

Idag ringde nämnde vän för att för trettioelfte gången försöka luska ut vad som egentligen var på g. Jag teg givetvis som muren. Behöver jag förresten säga att gissningar är välkommet, men att de som vet vad det handlar om gör bäst i att knipa igen? Nä, trodde inte det nej.