okänd vit man

I december visade Sveriges Television dokumentären "Unknown White Male" om en man i New York som vaknade upp på tunnelbanan utan att veta vem han var. All fakta han hade om sig själv var kläderna han bar och innehållet i hans fickor.

En bok, en iPod, trettiosju enkronor, nycklar och en papperslapp med några intetsägande rader text (I never learned to skate I learned not to fall, I tried to play it safe but I still hit the wall). Det var allt jag hade i mina fickor när jag gick hem från jobbet i morse. Hade jag råkat ut för en olycka, eller drabbats av plötslig minnesförlust, hade det varit alla ledtrådar till vem jag var. Ingen väntade på mig hemma och jag jobbar inte igen för än på måndag. Det skulle antagligen tagit lång tid innan någon saknat mig, men hur lång tid? Och vem skulle undra först? Och även om man direkt kunde identifiera mig så är i alla fall en sak säker, "försvinner" man i den riktiga världen, skulle ingen här få veta.

if you get a feeling next time you see me, do me a favor and let me know

Ibland får man för sig att man känner någon. Någon av dem man hälsar på nästintill varje dag. Ibland kanske man till och med får för sig att man tycker om någon. För en åsikt, för en musiksmak, för ett sätt med ord. Allt det här utan att egentiligen veta någonting om den riktiga personen. Den där bakom filtret av ettor och nollor.

Vid varje besökstillfälle får man ett intryck av vad de gjort, hur de mår, vilka de är. Tror man. Men vad vet man egentligen? Vissa kanske är så utelämnande att man ser rakt in i dem. Andra kanske bara är karaktärer, ingenting mer än sitt alias, ingenting mer än sin fantasi. Och alla överdriver de, förskönar och förvärrar.

Man kanske stått axel mot axel med någon, utan att veta om det. Utan att ens kunna drömma att personen man ser, hör ihop med någon av dem. Någon gång kanske man ser eller hör någon prata, och blir övertygad om att det bara måste vara den eller den. Det hade varit rätt intressant.

Elliott Smith - Oh well, Okay

jag planerar...

...inte att flytta för tillfället. Men jag läste på DN.se att svensken i snitt flyttar tio gånger under sin livstid. Det är jag sedan länge uppe i. Rotad?