Vi hittar drömhuset på hemnet. Även Ella är med på noterna och förklarar att hon vill byta ut lägenheten snarast. Vi förklarar att det tyvärr inte är möjligt eftersom huset går lös på knappa tre miljoner. Ella höjer på ögonbrynen förmanande och utbrister;
-Det ordnar sig, min sparbössa är helt full nu.
Båda andas så där oroväckande tyst ikväll. Så där så att man inte hör andetagen på annat än någon centimeters avstånd.
Med Edith innebär det att man hinner stressatassa fram och tänka onda tankar om plötsliga-spädbarns-saker, innan man kan konstatera att vällingmagen höjer och sänker sig precis så taktfast som den ska. Med ack så stora storasyster Ella oroar man sig inte lika mycket för sånt, men måste självklart ändå smyga fort fram och lyssna på andetagen.
Edith har som vanligt dragit upp snuttefilten över ansiktet och sparkat täcket ner till fotänden. Hon håller krampaktigt i speldosan i form av en mjukisdrake. Storasysters täcke ligger i knähöjd och huvudet vilar halvt under en av de trettioelva mjukishundarna, som precis som alltid konkurrerar om utrymmet på kudden.
Ediths knän är kalla och det måste blåsa kring toppen av magen så högt den når, så jag drar upp täcket igen. Med ett huj! lyfter hon på fötterna och kastar ner det igen. Jag står blickstilla och väntar på fler tecken på vakenhet, men inga fler kommer. Ellas panna är kall och blöt av sovsvett, så jag drar upp täcket på henne också. Då öppnar hon ögonen, grymtar till och tittar på mig, innan hon viftar bort täcket och stänger de sexåringsarga ögonen igen.
Det var en sån där dag idag. En dag med en sol som knappt orkade upp över hustaken. En sol som inte värmde någonting, men som trots allt sken med en oförklarlig styrka, den korta stund den sken.
Det var snorkallt ute. Precis så kallt att de spärrar som normalt hindrar vätskan från att bihålorna att rinna rakt ut, dragit sig tillbaka, in mot varmare delar av kroppen. Följden blir gubbsnuva. En konstant droppe vid nästippen hur ofta man än torkar.
Snön under skorna lät som en bil jag hade en gång. Ingen riktig bil, utan en leksaksbil av sorten som man pressar ner och drar bakåt, som sen rullar framåt när man släpper.
Idag var en dag där alla lås stretade emot. Ovilliga att släppa in kylan.
Foto: Lottie Eriksson ©
Översta raden från vänster:
I Became a Prostitute - The Twilight Sad (Forget the Night Ahead)
Fear - Benjy Ferree (Come Back To The Five And Dime Bobby Dee Bobby Dee)
Two Weeks - Grizzly Bear (Veckatimest)
The Cave - Mumford & Sons (Sigh No More)
Mellersta raden från vänster:
The Girl and the Robot - Röyksopp feat. Robyn (Junior)
Sleepy Head - Passion Pit (Manners)
Blood Bank - Bon Iver (Blood Bank - EP)
I Wish I Knew Natalie Portman - K-os (Yes!)
Nedersta raden från vänster:
Crystalised - The XX (xx)
Swim (to reach the end) - Surfer Blood (Astro Coast)
Dog Days Are Over - Florence And The Machine (Lungs)
Daniel - Bat For Lashes (Two Suns)
Samples via:
Fingers Become Thumbs, The Catbirdseat, Sweatheart Of The Radio, Yellow Bird Project, Kickin The Peanuts, You Are The Music, My Old Kentucky Blog, Blahblahblahscience, The OCMD, Consequence of Sound, Jonk Music. Thanks!
PS: Redan nu på nästa års lista:
The Sea Is A Good Place To Think Of The Future - Los Campesinos! DS
Jag har begrundat, skalat, droppat och plockat upp. Det har varit svårt, tungt och hjärtskärande. Jag menar, hur kan en lista med 00-talets viktigaste låtar inte innehålla något från Band of Horses? Och var är monsterhittarna Grace Kelly och I'm Yours? Sönderspelade må hända, men kanske ändå värda en plats här. Jag vet ärligt talat inte, men jag begränsade mig till 40 låtar och mer logiskt och rättvist än så här får jag inte till det:
12:59 Lullaby - Bedouin Soundclash
A Sunday Smile - Beirut
All Lovers Hell - Kristofer Åström & Hidden Truck
All These Things That I've Done - The Killers
Allt Som Är Ditt - Säkert!
Ana's Song (Open Fire) - Silverchair
Cayman Islands - Kings of Convenience
Come Pick Me Up - Ryan Adams
D.A.N.C.E - Justice
Dy-Na-Mi-Tee - Ms Dynamite
Gone - Jack Johnson
Heartbeats - Jose González
Hide and Seek - Imogen Heap
Fake Empire - The National
First Day of My Life - Bright Eyes
I Bet That You Look Good On The Dancefloor - Arctic Monkeys
I Summon You - Spoon
If You've got the Money - Jamie T
In the Sun - Joseph Arthur
Intuition - Feist
Jag Drar - Timbuktu
Jesus Walks - Kanye West
Let's Push Things Forward - The Streets
Little Bit - Lykke Li
Knock 'Em Out - Lilly Allen
MassDestruction - Faithless
Naive - The Kooks
New Slang - The Shins
Not Ready to Make Nice - Dixie Chicks
Paper Planes - M.I.A
Release Me - Oh Laura
Samson - Regina Spektor
Skinny Love - Bon Iver
The Professor and La Fille Danse - Damien Rice
Walking With a Ghost - Tegan and Sara
Worst Comes To Worst - Dilated Peoples
Yellow - Coldplay
You Are My Sister - Antony & The Johnsons
You! Me! Dancing! - Los Campesinos!
You Take My Breath Away - The Knife
Vill man så kan få listan i Spotify-form här, förutom 12:59 Lullaby, All Lovers Hell, Come Pick Me up och New Slang som inte fanns att tillgå.
Inga låtar från 2009 platsade på den här listan, men de får istället en egen årsbästalista inom en alldeles snar framtid.
Hon har hoppat till av höga smällar och hon har skrikit när hon fått sprutor, men idag var första gången jag såg min dotter bli rädd. På riktigt.
Hon var säkert både trött och hungrig samtidigt, för dammsugaren brukar inte vara nåt problem, men plötsligt stod hon där i sin gåstol med gråt, darr på läppen och armarna sträckta mot mig.
Och det var just det. Armarna utsträckta mot mig. Hon blev rädd och vände sig mot sin pappa och tydligare än någonsin förut kände jag mig som det.
Jag plockade upp henne, kramade om henne och förkunnade lugnt i hennes febervarma öron att det inte var någon fara, att pappa var där. Hennes ena hand greppade min tröja och den andra tog ett fast tag om min arm. Sen slutade hon gråta och rädslan var borta. Hennes pappa hade tagit bort den. Jag hade tagit bort den.
Satt och ögnade igenom diverse annonsblad som alla hade åtminstone en sida med olika förslag till farsdagspresenter. Slipovers, slipsar och slippers. Röjsågar, trisslotter och rakapparater. Jag konstaterade nöjt att jag inte behövde bry mig om alla dessa skitsaker, eftersom min egen far inte har någon aning om när farsdag inträffar i Sverige. Han vet när det är farsdag i Tyskland och USA, men förutsätter att jag inte vet det, varpå vi båda lämnar hela fenomenet därhän. Rätt skönt kan jag tycka. Vem behöver ytterligare en högtid liksom?
Sedan började plötsligt en elektrisk impuls sakta vandra genom det garnnystan av nervtrådar som bildar min föga imponerande hjärna. Till slut nåde den fram till platsen i hjärnan där ord formuleras. Det gäller ju mig nu. Jag är inte längre bara en som, av naturliga skäl, har en far. Jag är en far. Jag har två döttrar nu. Farsdag är min dag. Också.
Bonusdottern Ella som nyss suckade högljutt över min attackkram gör att det är min dag. Den mycket mindre dottern Edith, hon med isterbuken som nyss somnade till mitt gitarrspelande, gör det till min dag. Också. Jag hoppas på en kopp kaffe. Och kanske en slipover, ett par slippers eller varför inte en slips.
