sätt honom tillbaks där han stod

Att för någon timme sedan låsa upp min ytterdörr är det i särklass tråkigaste jag gjort på hela sommaren. Vilket inte kan tolkas på något annat sätt än att det var en förbannat bra helg.

Annat kan man väl inte säga när man precis slagit personligt rekord i förälskelser. Jag skulle först gifta mig med Regina Spektor, en timme senare med Erykah Badu, och sen, mest av allt, med Annika Norlin! Dessutom hade jag redan på fredagen lovat bort mig själv till sångerskan i The Go! Team.

Sen kom ett sällsynt inslag av självinsikt och jag mindes plötsligt att jag var emot polygami och att det var fler som skulle ha något att säga om de planerade äktenskapen. Dessutom höjde väl knappast de leriga skorna, min genomsvettiga t-shirt, tonårsfyllan och avsaknaden av backstage-pass mina chanser. Så istället dansade jag tillbaka in till öltältet för att hålla lyckan flytande.

Tjugoelva blaskiga mellanöl och ett ekande bankkonto senare kan jag bara konstatera att det var ett uppdrag omöjligt att misslyckas med. Way out var right on!

kvartövertvå bekännelser

Welcome to my humble house of madness.

Jag är relativt onykter, (definera relativt!). Men jag är hemma. Ett gott tecken om något.

Nu får det vara nog. God natt. Don't let the bedbugs bite.

interagering

- Hej.
- Öh.. hej?
- Jag känner dig.
- Jaha, ok. Hur då?
- Ja alltså inte på riktigt. Men just nu måste det se ut så.
- Ok. Får man fråga varför?
- På grund av han i kostym där borta. Han är jobbig.
- Jaha. Ja trevligt att råkas då.
- Ja detsamma!

time is contagious, everybodys getting old

"Time waits for no man".

Synd. För det där med att vara ung och häftig, men samtidigt rik och erfaren, är en ganska svår ekvation. För det är väl så man vill vara. Eller ja, på sätt och vis iallafall. Det finns få saker som är lika patetiska som "fifty-something-gubbar" som verkar tro att de fortfarande är arton. Så ska jag inte bli när jag blir stor. Men att ha packat med erfarenhet i bakfickan, ständigt fortsätta uppdateras och samtidigt ha nära till barnasinnet, det kan vara något.

"Barndomen är den enda tid i livet då vanvett inte bara tillåts utan förväntas av oss".

Nu för tiden behövs en fylla för att det ska vara socialt acceptabelt att exempelvis handvolta på en betongmur. Även om alkoholen antagligen behövdes för att överhuvudtaget våga prova, i just det fallet, (med betoning på fallet, jäklar va ont det gjorde). Men bättre exempel kanske är spontansång, dans eller att hoppa i vattenpölar.

Helst av allt vill man framstå som världsvan och lugn, men samtidigt tokrolig och galen. Hur fan ska man få tiden att räcka så att det går ihop?

när du vadå?

Vännerna hemifrån kom och hälsade på. På väg ner stannade de för att äta. När burgarna var uppätna och läsken slut tänkte de fortsätta färden, men hittar då inte bilnycklarna. Chauffören frågade de andra om någon av dem tagit bilnycklarna, men alla slog ifrån sig. De gick ut till bilen för att se om han kanske lämnat dem i bildörren. Sanningen visade sig vara värre än så.

Nycklarna var inte bara kvar i bilen. De satt i tändningslåset och bilen var fortfarande igång.

Nu var bara frågan hur de skulle ta sig in i den låsta bilen. De hade ju noggrant sett till så att alla dörrar var låsta eftersom bilen var full med ägodelar. Men när man ryckte i dörrarna visade det sig att en av dem hade ignorerat ordern och lämnat sin dörr olåst.

De tog sig alltså in i bilen. Frågan är bara varför ingen annan hade gjort det under de 45 minuter bilen lämnats olåst och obevakad. Ett gratis smörgåsbord för alla biltjuvar.

Men de kom fram och helgen blev fantastisk, med allt sånt som hör en grabbhelg till.

Vid en genomgång i morse visade det sig att vi allihop hade stannat till på statoil på vägen hem från nattklubben. Varenda en av oss hade i olika omgångar, på ett eller annat sätt skämtat/jävlats med kassörskan, ovetandes om varandra. Hon måste haft en kul natt.

Helgens citat: "jag upptäckte det när jag rakade röven i kroatien".

dagens i-landsproblem

Vad göra?

Satsa på det sociala och fara på den där festen, planera in diverse kafébesök och våldgästa hos diverse vänner?

Eller låsa in mig zu hause, klippa alla band med omvärlden, bunkra upp med snabbmat, se 17 filmer, go caveman?

fortfarande full

Jag vaknade i morse och undrade om Amy Winehouse med band hade flyttat in i mitt vardagsrum. Tyvärr så var det bara jag som ställt radion på väckning med lite väl hög volym. Det hade annars varit en trevlig överraskning.

Jag studsade i alla fall upp och sänkte volymen till en mer mänsklig nivå. Sen insåg jag plötsligt att jag av någon outgrundlig anledning inte var trött.

Morgonen efter en utgång. Klockan tio på en söndag. Jag somnade ju först vid fyra?!

Ingenting är logiskt längre. Amy sitter inte i mitt vardagsrum. Världen är upp och ner.