for those about to rock

*Pliiohng*. Det smäller till mitt i introt till "Ooh La". Det kan inte vara mer än ett par veckor sen jag bytte strängar senast.

Vad är det frågan om?! Jag är ingen fet-rockande gitarrlegend. Jag är en stillsamt plinkande singer/songwriter-älskande amatör. Och ändå avverkar jag fler g-strängar på en månad, än Slash gjorde under hela sin storhetstid.

(Ansvarig utgivare har dålig humor och hade normalt sett uppskattat skämt om användandet av ordet g-sträng. I nuläget undanbedes dock dessa, då han är på dåligt humör - reds anm).

Nu får det fan vara nog, annars får jag hålla mig till ukulelen, eller helt enkelt börja spela triangel igen. Det var ju ändå bara 14-15 år sen, takterna kanske sitter i.

fortfarande full

Jag vaknade i morse och undrade om Amy Winehouse med band hade flyttat in i mitt vardagsrum. Tyvärr så var det bara jag som ställt radion på väckning med lite väl hög volym. Det hade annars varit en trevlig överraskning.

Jag studsade i alla fall upp och sänkte volymen till en mer mänsklig nivå. Sen insåg jag plötsligt att jag av någon outgrundlig anledning inte var trött.

Morgonen efter en utgång. Klockan tio på en söndag. Jag somnade ju först vid fyra?!

Ingenting är logiskt längre. Amy sitter inte i mitt vardagsrum. Världen är upp och ner.

messerschmidt

Ligger i soffan och tittar på Guldbaggegalan. Det är ironiskt och lite roligt att vd:n för svenska filminstitutet läspar och inte kan uttala ordet regissör.

läser... eller inte

Ibland infinner den sig halvvägs. Ibland är det precis vid slutet. Men det är aldrig kul när den kommer. För ofta är det i de bästa böckerna. Känslan av att nu vänder det.

Jag anar var historien är på väg och jag tycker inte om det. Boken är riktigt bra, men jag vågar knappt läsa längre. Visst var stämningen lite väl bra för att vara sann, det kändes ju, men jag hoppades ändå. Utan vändpunkten blir historien säkert mycket sämre, men just nu struntar jag i det. Jag var i behov av lite "feel-good", ingen jäkla realism.

När det känns så här, får man sluta läsa då? Om man överhuvudtaget kan. Eller vore det ett hån mot författaren? Det är säkert en bedrift och inte ett misslyckande, av författaren att få läsaren att våndas så här. För det gör jag. Ska jag börja läsa något annat nu? Den ligger ju där och skriker på mig. Jäkla skit.

en självgod jävel

Fasen vad jag är duktig. Ja, jag är i vanliga fall en stor förespråkare för ödmjukhet, men nu är jag så nöjd med mig själv, att jag bara måste få skryta lite.

För nu har den kommit. Snön alltså. I mängder. Jag har längtat efter den, men samtidigt som jag tittade ut genom fönstret med drömmande blick, så slog det mig. Bilen! Eftersom jag vet hur trött jag kan vara på morgnarna (se bland annat tidigare inlägg), så insåg jag att jag måste ut och skotta redan ikväll.

Jag svidade om. Understället som jag köpte för att ge bort i julklapp men istället behöll själv (mohahaha) gjorde sig utmärkt under täckbyxorna. Utrustad till tänderna med spade, sop och snöskyffel gav jag mig ut i snövädret.

Det tog ungefär en timme att få fram bilen och till min stora stora glädje har det nu slutat snöa. Kan det vara... Nä det kan det väl ändå inte? Eller? Karma!!!


PS: Bilen på bilden har ingenting med historien att göra. Min bil vill även i fortsättningen vara anonym. DS

you say tomato, I say...

Jag gillar tomater i alla dess former. Krossade, passerade, hela, halva. Tomater är goda! De är underbara i pastasåser, i förrätter, soltorkade, i ketchup eller bara som de är. Jag äter ibland tomater som andra äter äpplen. Ibland skivar jag en tomat, saltar skivorna lite och duttar på lite olivolja. Hur gott som hellst!

Det var bara det jag ville säga.

kaffe, kollegor och ögongrus

I morse försov jag mig. Igen.

Jag har två väckarklockor. Jag har en mobiltelefon. Jag har en stereo. Alla dessa slår igång. Jag sover. Och så sover jag lite till.

Som om allt detta inte räckte (vilket det bevisligen alltså inte gör), så har jag ytterliggare en buffert. Min kära kollega Thomas. Han kommer nämligen och hämtar mig på morgnarna, så om jag inte vaknat tidigare kommer han och bankar på dörren. Men inte i morse. För han försov sig. Han också.

Kvart över åtta ringde mobilen. Då vaknar jag. Även det en smula skumt. Varför då men inte när den larmade. Hursom. Det var i alla fall han jag skulle ha möte med på morgonen, som undrade om han skulle köpa med fika till mötet som började om fem minuter.

Vad fan säger man? Kan du vänta en halvtimme? Jag ska bara spola bort ögongruset, väcka min kära kollega och kryssa genom rusningstrafiken. Nu minns jag inte ens vad jag sa. Jag borde inte sagt någonting. Med whiskeyrösten jag fått som ett brev på posten av den senaste förkylningen, skulle jag kunna agera stand-in åt Bengt Magnusson.

Imorgon ska jag vakna i tid. Det besvärliga är bara att för att försäkra sig om det, bör man även somna i tid. Och här sitter jag nu. Kaffesugen med hjärnan på högvarv. Man får helt enkelt lita på att kollegan vaknar. Det känns ju tryggt...

omstart

Ett nytt år. Alltså kan man inbilla sig själv att man får en chans till nystart. För allt sånt som behöver startas om, typ windows. Det är positivt, det gillar jag.

I år fyller jag halvvägs till femtio. Det är negativt, det gillar jag inte.

tick tack...

Om man räknar på det, vilket jag nu alltså gjort, så upptäcker man att en helg består av 63 timmar. Av dessa 63 försvinner ca 21 timmar i sömn (ca 7 timmar/natt för en normal person). Jag däremot, som valt att snitta ca 5 timmar per natt under veckan, måste givetvis öka min dos under helgen.

Därför kommer jag ha sovit ungefär 28 timmar efter den här helgen. Förutsatt att jag får sova mina 7 timmar i natt. Då återstår det alltså 35 timmar helg. Sen har ca 5 timmar försvunnit till sådana tråkiga aktiviteter som städning, tvättning, inköp av matvaror osv. Ytterligare ca 5 timmar försvinner i resor till och från arbetet, morgonkoma och matlagning. Nu har jag alltså ca 25 timmar kvar.

Fortfarande mycket tid. (25 timmar är lite drygt 16 fotbollsmatcher, eller ca 37 avsnitt av en typisk amerikansk tv-serie.) Jo, jag har ju sett en fotbollsmatch på tv och jag har tittat på ett avsnitt av Prison Break. Då har jag 22 timmar och 50 minuter kvar. 50 minuter kan jag nog ha spenderat på den långa dusch jag tog i morse (med tillhörande nagelklippning osv). Sen har jag spenderat en del tid med att skriva här, säg ca 2 timmar sammanlagt när det här inlägget är klart.

Det rinner fort, men fortfarande har jag 20 timmar kvar. Ca 7 av dessa timmar gick igår kväll, när god vän med respektive var på besök. Det blev mycket musik, mycket vin och följaktligen mycket trevligt! Men de 7 timmarna är också i stort sett de enda av helgens timmar som spenderats, som helgens timmar ska spenderas. Och sen är det fortfarande 13 timmar kvar. Och dessa timmar har gått! För nu är det mest tandborstning, sömn, frukost och resa till arbetet kvar.

Vart tog de vägen? Slösades de på någonting helgaktigt?! Tror knappast det. Stress stress stress. Stress som kommer av att jag troligen tagit det för lugnt i helgen. Hur går det ihop?

Jag måste helt enkelt lära mig att använda helgerna mer effektivt. Nästa helg blir det bara en massa "ut och ta en öl", "fika på stan" samt eventuellt "shopping". Men då kommer förstås nästa stressmoment som ett brev på posten. Hur ska pengarna räcka till? Jag måste gå till frisören...

...

I'm open for discussion
my views on life can change
agree or disagree with you
it's all within my range
but discussion is a two-way game
you cant always be right
and with your ways it's bound to crash
I will put up a fight
don't force-feed me with your ideas
leave my opinions be
don't force your will on anyone
just let us all be free