tomtar på loftet

När hon först bara nickade och sa "jaha" när jag påstod att jag hade en hustomte i förrådet, visste jag först inte om hon a: visste något som jag inte visste, b: trodde att jag hade tomtar på loftet, c: själv hade tomtar på loftet, d: totalt saknade humor, eller e: medvetet höll sig för skratt enbart för att förvirra mig och därav bevisligen var både smartare och roligare än mig. Det visade sig sedermera vara en kombination av b, c och e. Med andra ord, min kopp te.

Det är nu alltså ungefär två månader sen mina prioriteringar skiftade något. Nu harklar sig några i min närhet och menar att "något" är en smärre underdrift och det må så vara, men jag bryr mig inte så särskilt mycket. Jag har ju som sagt mina prioriteringar på annat håll.

Så småningom kommer jag säkert försöka skarva ihop något i textväg om hur jag alltid varit en romantiker som innerst inne kanske ändå tvekat, men som nu alltså fått alla sina drömmar om positiva hjärtstillestånd besannade. Men för nu nöjer jag mig med att säga; hej jag lever. Och ja, I have met the cheese to my mac.