no more birthday blues

00-talet var förutsägbart. Tekniken skulle bli mindre, modet skulle vara retro, musiken skulle bli hårdare/mer elektronisk/oftare samplad. Kort sagt, för dem som försökte sig på utövandet kan skådandet in i framtiden inte ha ansetts varit särskilt ansträngande.

Men nu då? När tv- och dataskärmar snart har samma tjocklek som ett A4-papper. När mobiltelefonerna varit nere och vänt på en storlek som var rolig på samma sätt som stora hattar är roliga. När modet och inredningen avverkat decennium efter decennium till nu snart bara 00-talet återstår. Vi har ju precis insett hur leds vi börjar bli på inredning i ek, är vi verkligen redo för en återkomst redan nu? Samma sak med modet. Kollektionerna är redan inne på gälla färger i mönster a'la Pernilla Wiberg. Vad kommer sen? Dags att plocka fram de gamla bootcutjeansen från gymnasietiden? Skulle inte tro det va?

Så som sagt, vad kommer sen? Kan något som nyss var retro komma igen och bli retroretro? Jag försöker spänna ögonen i kristallkulan men det är alldeles för grumligt och detsamma gäller delvis mitt eget liv. Nu ska jag inte påstå att jag förutsåg ett 2009 med bebis och giftermål men jag har heller aldrig betraktat min framtid som ett oskrivet blad. Däremot kanske som skrivet i ett kollegieblock. Färdigskrivna blad är färdigskrivna, men sidor man enbart skissat lite på kan rivas ut och så finns det gott om möjligheter med fördragna linjer bakom. Just nu finns utkast till framtida boenden, idéer om ytterligare barn, tankar om framtida sysselsättningar, men inget alls som inte kan omvärderas. Eller jo, ett barn till blir det nog, frågan är snarare när. Inte än.

Idag är i alla fall en dag då det är lätt att fastna i funderingar som dessa. Man tänker tillbaka och utvärderar och rannsakar sig själv. Det jag vet är att jag inte längre behöver önska mig en storasyster. En fru och två döttrar fyller med råge det behovet. Och egentligen finns inget övrigt att önska. Framtiden tar jag en annan dag. Inte en dag som denna, när allt redan är perfekt.

a penny for your thoughts

Vi hittar drömhuset på hemnet. Även Ella är med på noterna och förklarar att hon vill byta ut lägenheten snarast. Vi förklarar att det tyvärr inte är möjligt eftersom huset går lös på knappa tre miljoner. Ella höjer på ögonbrynen förmanande och utbrister;
-Det ordnar sig, min sparbössa är helt full nu.

sådan syster sådan yster

Båda andas så där oroväckande tyst ikväll. Så där så att man inte hör andetagen på annat än någon centimeters avstånd.

Med Edith innebär det att man hinner stressatassa fram och tänka onda tankar om plötsliga-spädbarns-saker, innan man kan konstatera att vällingmagen höjer och sänker sig precis så taktfast som den ska. Med ack så stora storasyster Ella oroar man sig inte lika mycket för sånt, men måste självklart ändå smyga fort fram och lyssna på andetagen.

Edith har som vanligt dragit upp snuttefilten över ansiktet och sparkat täcket ner till fotänden. Hon håller krampaktigt i speldosan i form av en mjukisdrake. Storasysters täcke ligger i knähöjd och huvudet vilar halvt under en av de trettioelva mjukishundarna, som precis som alltid konkurrerar om utrymmet på kudden.

Ediths knän är kalla och det måste blåsa kring toppen av magen så högt den når, så jag drar upp täcket igen. Med ett huj! lyfter hon på fötterna och kastar ner det igen. Jag står blickstilla och väntar på fler tecken på vakenhet, men inga fler kommer. Ellas panna är kall och blöt av sovsvett, så jag drar upp täcket på henne också. Då öppnar hon ögonen, grymtar till och tittar på mig, innan hon viftar bort täcket och stänger de sexåringsarga ögonen igen.

bra idé, sa puff

tjugofem grader minus

Det var en sån där dag idag. En dag med en sol som knappt orkade upp över hustaken. En sol som inte värmde någonting, men som trots allt sken med en oförklarlig styrka, den korta stund den sken.

Det var snorkallt ute. Precis så kallt att de spärrar som normalt hindrar vätskan från att bihålorna att rinna rakt ut, dragit sig tillbaka, in mot varmare delar av kroppen. Följden blir gubbsnuva. En konstant droppe vid nästippen hur ofta man än torkar.

Snön under skorna lät som en bil jag hade en gång. Ingen riktig bil, utan en leksaksbil av sorten som man pressar ner och drar bakåt, som sen rullar framåt när man släpper.

Idag var en dag där alla lås stretade emot. Ovilliga att släppa in kylan.


Foto: Lottie Eriksson ©

2009 års bästa låtar

Översta raden från vänster:
I Became a Prostitute - The Twilight Sad (Forget the Night Ahead)
Fear - Benjy Ferree (Come Back To The Five And Dime Bobby Dee Bobby Dee)
Two Weeks - Grizzly Bear (Veckatimest)
The Cave - Mumford & Sons (Sigh No More)

Mellersta raden från vänster:
The Girl and the Robot - Röyksopp feat. Robyn (Junior)
Sleepy Head - Passion Pit (Manners)
Blood Bank - Bon Iver (Blood Bank - EP)
I Wish I Knew Natalie Portman - K-os (Yes!)

Nedersta raden från vänster:
Crystalised - The XX (xx)
Swim (to reach the end) - Surfer Blood (Astro Coast)
Dog Days Are Over - Florence And The Machine (Lungs)
Daniel - Bat For Lashes (Two Suns)

Samples via:
Fingers Become Thumbs, The Catbirdseat, Sweatheart Of The Radio, Yellow Bird Project, Kickin The Peanuts, You Are The Music, My Old Kentucky Blog, Blahblahblahscience, The OCMD, Consequence of Sound, Jonk Music. Thanks!

PS: Redan nu på nästa års lista:
The Sea Is A Good Place To Think Of The Future - Los Campesinos! DS