Om du missade hans förra skiva med bland annat underbara "I Won't Be Found", bör du gråta en skvätt. I alla fall tills du inser att den fortfarande finns kvar att upptäcka. När du sen får höra talas om hans nya skiva, där bland annat "King of Spain" finns med, ja då bör inte din glädje veta några gränser. Alls. Lyssna och njut.
(Mp3 with courtesy of Jonk Music)
Det är fan inte lätt alla gånger. Det att leva, eller snarare lära, efter sin övertygelse.
Det är lätt, däremot, att hävda sin övertygelse. Att kalla sig feminist, citera Magnus Betnér och tänka att ens egna döttrar minsann aldrig ska tvingas in i fack av rosaglittriga och sedermera självspäkande ideal.
När sen äldsta dotterns skridskor plötsligt är för små och nya ska införskaffas, ska allt omsättas till verkligheten. Plötsligt finns då mycket mer att ta hänsyn till. Utbud, kvalitet, pris. Föräldrarnas erfarenheter och vad som egentligen är praktiskt. (Varför skulle man inte kunna skjuta slagskott med taggar på skridskorna? -frun). Till sist står man där, inmålad i ett hörn av ogenomtänkta åsikter och dåligt föräldraskap, när man påminns om det viktigaste; dotterns egna vilja.
För mitt i allt diskuterande och resonerande viskar frun i mitt öra och påminner mig att det är mycket sämre för dotterns självkänsla och självförtroende om jag förminskar hennes egna val, påverkade av en i fack sorterande omvärld eller ej. Jag kan ta fajten med omvärlden. Jag kan strida mot en ständig flod av prinsessiga presenter. Jag kan lyfta fram alternativ som jag tycker är bättre, men jag får fan inte förminska henne.
De rosaglittriga skridskorna var slut, så innan det var klart så blev det ett par rekorderliga, stabila och taggfria hockeyrör, precis som jag från början ville. Men tänk om hon hade fått chansen att komma fram till det själv. Utan att hennes korkade bonuspappa mellan raderna raderna rackat ner på allt rosa och glittrigt. För nu sitter hennes korkade bonuspappa här och önskar att hon istället fått just de rosa och glittriga. De med taggar.
