Slipovers, slipsar och slippers
Satt och ögnade igenom diverse annonsblad som alla hade åtminstone en sida med olika förslag till farsdagspresenter. Slipovers, slipsar och slippers. Röjsågar, trisslotter och rakapparater. Jag konstaterade nöjt att jag inte behövde bry mig om alla dessa skitsaker, eftersom min egen far inte har någon aning om när farsdag inträffar i Sverige. Han vet när det är farsdag i Tyskland och USA, men förutsätter att jag inte vet det, varpå vi båda lämnar hela fenomenet därhän. Rätt skönt kan jag tycka. Vem behöver ytterligare en högtid liksom?
Sedan började plötsligt en elektrisk impuls sakta vandra genom det garnnystan av nervtrådar som bildar min föga imponerande hjärna. Till slut nåde den fram till platsen i hjärnan där ord formuleras. Det gäller ju mig nu. Jag är inte längre bara en som, av naturliga skäl, har en far. Jag är en far. Jag har två döttrar nu. Farsdag är min dag. Också.
Bonusdottern Ella som nyss suckade högljutt över min attackkram gör att det är min dag. Den mycket mindre dottern Edith, hon med isterbuken som nyss somnade till mitt gitarrspelande, gör det till min dag. Också. Jag hoppas på en kopp kaffe. Och kanske en slipover, ett par slippers eller varför inte en slips.
