Dave the Dog

Han satt på bakgården precis bredvid strandpromenaden. Dave alltså. Dave the Dog.

Nej, han ingick inte samma crew som Snoop och de andra. Han var hund och inte rapstjärna (Skillnaden ligger i singel- kontra dubbel-o. Dog = hund. Doog = ex Snoop.) Han var stjärna, men mer på lokal och animalisk nivå.

Han satt på sin bakgård och betraktade lugnt förbipasserande joggare och inlinesåkare. Aldrig så mycket som ett skall, mer än något enstaka grymtande till förbipasserande som hälsade på honom.

Det hela började med just det. Att en joggare stannade för att hälsa på honom alltså. Samtidigt kom Daves husse ut. Han frågade joggaren om han hade lust att ta med Dave på sin löprunda. Joggaren gjorde så och i och med det var en trend satt. Flanörer, joggare, badvakter mm, Dave fick hänga på alla möjliga människor.

Lokalbefolkningen älskade Dave. Han var, sin art till trots, the coolest cat in town. Snart började folk ta med honom på längre svängar. Han fick följa med på roadtrips, affärsresor, till och med skidsemestrar.

Dave the Dog fick leva livet ut, som en stjärna. Inget hundliv där inte. När han avled 2003 anordnades en minnesstund där mer än trehundra människor kom för att hedra honom.

Om återfödelse faktiskt finns, vem fick bli Dave? Buddha? Moder Theresa? Det är den magnituden av karma vi pratar om.