fredag, mars 21, 2008

jesus, björnen och påskharen

Jag kan föreställa mig att känslan motsvarar ungefär det en trött björn känner när den kryper upp ur sitt vinteride. Skillnaden är väl att idet som björnen kommer från tycks vara ganska bekvämt, vilket jag inte kan påstå gäller för mitt dito. I mitt fall handlar det nämligen inte om en varm, gossig och trygg sovplats, skyddad från omvärlden. Nej för mig har det handlat om en av svett sjöblöt, men ändå gåshudsframkallande kall plats, snarare isolerad än skyddad från omvärlden. Men om det finns någon trött björn som kliver upp ur idet idag, sträcker på nacken och stirrar vårsolen i ansiktet, så tror jag att vi känner ungefär likadant. Åh fan, det är alltså så här det känns att vara vaken!

Det jag försöker beskriva på ett överdrivet romantiserat sätt är alltså att jag spenderat veckan med feberfrossa och paniksvettningar. Jag har kallat det för influensa men det är måhända inget annat än en vanlig förkylning i strid med ett ovanligt svagt immunförsvar. Men jag struntar egentligen i diagnostiseringen. Jag har känt mig sjuk som en svan i ett hav av råolja, punkt jävla slut.

Hur som helst, när jag för tredje natten i rad var tvungen att stiga upp någon gång mellan tre och fem, enbart för att ge täcket och kuddarna en chans att torka, råkade jag se mig själv i badrumsspegeln. Ögonen som tittade tillbaka på mig hade mer gemensamt med Rentons ögon under hans värsta avtändning, (Trainspotting, bebis i taket, huu) än med mina egna.

Jag är otrolig (dvs icke troende) och ändå kan jag lätt identifiera det något bibliska i att jag nu återuppstår på den tredje dagen. Killen i bibeln somnade visserligen in idag och återuppstod på påskdagen, men när till och med de troende erkänner att bokskrället är lite väl mossig för att följas slaviskt, så ska väl jag inte behöva bry mig. Nej istället tänker jag späka mig själv i duschen och sedan bege mig till arbetet som jag hoppas orka med nu. Med mig till tar jag påsen med fruktbarhetssymboler i choklad och när kollegorna kastar lystna blickar ska jag säga: ask, and it will be given you.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Även om ögonen gör ont efter några dagars blundande blir de känsligare för omgivningarna. Kan man ju i alla fall hoppas på. Välkommen tillbaka till världen.

egoistiska egon sa...

svettningarna nattetid är de värsta. vakna sjuk som fan i en dyblöt säng är hemskt. hemskt hemskt!

Joules sa...

Imstämmer, välkommen tillbaka.
Och eftersom du inte är troende behöver du ju inte somna in igen :)

Daniel Storey sa...

suziluz: tack!
egon: Exakt. Hur vidrigt som helst.
joules: Nej nu hade jag tänkt vara vaken ett tag :)