tjocksockar

Med a, inte o. Inte tjocksockor. Inte heller raggsockar eller raggsockor, som en del från andra sidan dalälven vill kalla det. Fel fel fel. De kallas för tjocksockar. Om jag får bestämma. Och det får jag ju här, så därför blir det tjocksockar. Hänvisningar till Fredrik Lindtröms åsikter undanbedes vänligt men bestämt.

Hur som helst vill jag bara stanna upp ett tag för att berätta hur bra de är. Tjocksockarna alltså. Det var inte meningen att fastna i en monolog om vilken dialektal variant av klädesplagget jag föredrar.

Jag bor i en vindslägenhet med takfönster. Dessa takfönster verkar inte vara helt korrekt isolerade. Alltså är det ganska kallt på golvet hemma hos mig, så här när vintern närmar sig. Jag fick tipset av en mycket klok vän att gräva fram raggsockorna. Jag rättade henne och sa att jag eventuellt kunde sträcka mig till att ta fram ett par tjocksockar, innan vi fastnade i en het diskussion. Men ett tag senare tog jag mig faktiskt för att gräva fram ett par, och sen dess har de suttit på. Eller ja, jag sov inte med dem och hade inte heller på mig dem på jobbet. Men alla vakna minuter i min lägenhet!

Det är inte bara det att de hjälper mina fötter att hålla värmen. De är dessutom snygga. Jag lider svårt av svagheten att jag tycker nästan allt som är mysigt också är snyggt. Som tjocksockar, eller stora huvtröjor. Vidare innebär även ett par välstickade tjocksockar att man tar sig runt i lägenheten på ett både snabbare och häftigare sätt.

Man kan nämligen glida in över parkettgolvet fram till datorn! Och lika fort glida vidare in i köket för att koka en kopp te. (En kopp te som ikväll för övrigt utförde ett beräknat mordförsök på mig. Brännskadorna på högerhanden lär enligt experterna läka lagom till julen 2009.)
Hur som helst, tjocksockar: ett för mig ofta bortglömt och på tok för underskattat plagg. Så jag rekommenderar alla att ta på sig ett par. Som the Beach Boys sa; wouldn't it be nice?