läser... eller inte

Ibland infinner den sig halvvägs. Ibland är det precis vid slutet. Men det är aldrig kul när den kommer. För ofta är det i de bästa böckerna. Känslan av att nu vänder det.

Jag anar var historien är på väg och jag tycker inte om det. Boken är riktigt bra, men jag vågar knappt läsa längre. Visst var stämningen lite väl bra för att vara sann, det kändes ju, men jag hoppades ändå. Utan vändpunkten blir historien säkert mycket sämre, men just nu struntar jag i det. Jag var i behov av lite "feel-good", ingen jäkla realism.

När det känns så här, får man sluta läsa då? Om man överhuvudtaget kan. Eller vore det ett hån mot författaren? Det är säkert en bedrift och inte ett misslyckande, av författaren att få läsaren att våndas så här. För det gör jag. Ska jag börja läsa något annat nu? Den ligger ju där och skriker på mig. Jäkla skit.