En stjärna kallad Henry, av Roddy Doyle

"Till sist möts de, Henry Smart och Alfie Gandon. Jag tänker inte tala om hur det går"

Den avslutande raden i förordet, som just gett mig en snabblektion i irländsk historia. En försmak på det som snart ska skildras. Jag har fått läsa om människor jag fortfarande vet mycket lite om, namn jag bara i enstaka fall hört förut.

När jag läser det här har jag redan insett att det inte blir något tidigt uppvaknande nästa dag heller. Plötsligt brinner jag av längtan att lära mig mer om det irländska självständighetskriget och dess huvudpersoner. Jag bara måste få veta hur det går när Henry Smart träffar Alfie Gandon. Bara ett kapitel till.

"-Nu ska du bara luta dig tillbaka och tänka på Irland"

Sista raden i del två av fyra. De förväntningar som förordet orsakade är borta. De är redan uppflyllda med råge. Jag hade ställt in mig på en renoldad historisk roman och boken har visat sig vara mycket mer än så. Jag var inte alls beredd på de levnadsöden som de första delarna skildrar.

Huvudpersonen Henry Smart är en av de bäst beskrivna karaktärer jag någonsin läst om. Jag har full insikt i hur han tänker, hur han känner och framförallt vart han kommer ifrån. Men trots det har jag aldrig den blekaste aningen om vad hans nästa steg blir.
Vad det gäller irländarnas historia mår jag nästan dåligt. Jag avundas över att inte ha varit delaktig, att inte själv ha någon frihetskamp på min eller mitt lands repertoar. Kampen är långt ifrån ren och jag har fortfarande inte riktigt greppat alla orsaker till den. Men det är vilt och patriotiskt. Romantiskt och intensivt.

"Ännu en martyr för gamla Irland".

En av de sista raderna i boken, som sägs vara första delen i en planerad trilogi. Så vitt jag vet har inga fler delar kommit än. Jag har längtat efter nästa del i sju år nu. Jag fortsätter vänta.

"Om de däruppe tycks större är det för att ni själva står på edra knän. Res er!" - James Larkin