ur spår

Jag skulle passera en obevakad järnvägsövergång. Jag saktade in och tittade åt båda hållen, såg inget tåg och tryckte på gaspedalen för att passera. Men halvvägs över så registrerade min hjärna något annat, som fick mig att stanna mitt på övergången och kolla över axeln en gång till.

En bit ner efter spåret står en bil parkerad. Inte på spåret, men inte mer än en halv meter på sidan heller. Eftersom det på ena sidan är ett stängsel och på andra sidan skog, så blev jag något förbryllad. När jag tittar noggrannare så ser jag även att det står en gubbe längre ner. På spåret. Med en gångstol framför sig! (Tror det heter så, som en rullator fast utan hjul).

Jag kör förbi övergången, parkerar bilen och går ner för att se vad det är frågan om. Hjulspåren i snön visar tydligt att han varit tvungen att köra med ena hjulparet på spåret och det andra vid sidan av, för att komma dit han nu är. Jag försöker se vad gubben håller på med, men innan jag kommer fram så hör han att jag kommer.

Han stapplar snabbt över spåret igen, viker ihop gåstolen och sätter sig i bilen. När jag nästan är framme så börjar han köra, så jag blir tvungen att stoppa honom. Gubben vevar långsamt ner rutan och jag frågar, med så vänlig ton som möjligt, om han vet att det faktiskt går tåg här. - Ja, jo, det sa han att han visste och fortsatte bestämt, men inte på helgerna. - Jo, sa jag, det går en del tåg här på helgerna också och det är nog ingen bra idé att befinna sig på spåret då. Eller för den delen att nästan parkera på detsamma. - Nä, sa gubben, att det var det kanske inte, varpå han vevade upp rutan och klämde bilen förbi mig.

Jag tittar efter bilen och ser till min förvåning att trots sin uppenbara brådska, så stannar han när han kommer fram till vägen igen. Han tittar sen väldigt noggrant åt vänster, blinkar höger och kör därifrån. Gåstolen i baksätet blänker i solljuset.

Hela dagen har jag gått och funderat på vad gubben kan ha haft för ärende på spåret. På andra sidan det där stängslet ligger ett reningsverk. Knappast attraktivt att bryta sig in på. Än mindre med tanke på gångstolen och det faktum att den stora grinden, ca 50 meter från där gubben befann sig, stod på vid gavel. Jag tror inte heller att han, av någon tråkig anledning, faktiskt ville att det skulle komma ett tåg. För det är trots allt inte många tåg som går där och de håller inte heller någon särskilt hög hastighet. Hög nog för att han skulle få problem att hinna undan visserligen, men lokföraren skulle troligtvis också hinna stanna. Det finns, kort sagt, bättre spår för sånna ärenden.

När jag stod och tittade efter bilen så såg jag även att det stack ut en kvist från bagageluckan. Kan det vara så att gubben visste, att just precis där, växer norrlands bästa påskris?