onsdag, april 04, 2007

ich rufe an

Jag försöker alltid vara trevlig mot "headset-folket". Det vill säga alla stackars satar som har som arbete att svara och prata i telefon, koppla vidar, ta emot klagomål och/eller att svara på allmänt dumma frågor.

Jag säger att jag försöker vara trevlig, för det är inte alltid det går. Det finns alltid de som inte fattat vad det innebär att ha ett serviceyrke. Som snäser, fräser och suckar trött när man ringer. Människorna utan alla indianer i kanoten.

Jag förstår om de hatar sitt jobb, för så jäkla kul kan det inte vara att svara på fakturafrågor på AB Bostaden i Umeå (inga namn nämnda). Och alla har vi väl våra dagar, så visst kanske man förstår att man inte alltid kan låta glad och glättig. Men lite service-minded kan man väl vara? Förmågan att, även de värre dagarna, undvika att idiotförklara kunden. För det kan vara så att jag faktiskt måste ha hjälp av personen i andra änden. Och då kan jag inte göra primathjärnan till viljes. Jag kan inte skrika i luren att idiotjäveln borde se sig om efter ett nytt jobb, istället för att förpesta min dag också! Istället sitter man där och biter sig i tungan tills blodsmaken blir allt för uppenbar. Man försöker låta medlidande och beklagar att man stör dem med sitt ynkliga problem.

Men ibland är de riktigt trevliga, de där som svarar. Och det älskar jag! Då försöker jag vara så trevlig och rolig som möjligt. Jag vill gärna tro att mitt dåliga skämt om telefonbankens kösystem till Charlotte på Swedbank faktiskt gjorde hennes kväll lite bättre. Även om det var ett dåligt skämt. För precis som jag, så kanske hon också anser att allt det som omvärlden kallar dålig humor, egentligen är bra humor. Hon skrattade i alla fall och det lät inte fejkat.

Eller hon på bredbandsbolaget för ett tag sen som var så trevlig att vi fortsatte prata tio minuter efter att själva ärendet var avklarat. Jag var svidande nära att fråga om en dejt, men det var omöjligt att avgöra på rösten om hon var 16 eller 36, så jag avstod. Att fråga om åldern kändes lite väl "och-vad-har-du-för-kläder-på-dig".

5 kommentarer:

It´s all about me sa...

haha, vad coolt om du hade bjudit ut henne! Oh så hade det visat sig vara en 60årig man med pipig röst...

Daniel Storey sa...

det hade varit nått det :) snacka om nitlott. men så här i efterhand ångrar jag det ändå, trots alla risker.

It´s all about me sa...

Fan. Har du inte hennes förnamn? Ring igen! Eing ring och ring tills det är HON som svarar;) Nöden har ingen lag!

It´s all about me sa...

Inte Eing, RING ska det stå;)

Daniel Storey sa...

haha, så jäkla mycket nöd är det faktiskt inte. inte än iallafall :) och nu minns jag ändå inte vad hon hette. så det får bli någon annan, någon senare.