måndag, april 02, 2007

scalpel please

Håret har råkat bli kortare än på länge. Jag snaggade mig. Sen gick det två dagar. Sen såg jag mig själv i spegeln och upptäckte att det inte blivit särskilt jämt. Så det blev en till snaggning. En ännu kortare.

Plötsligt lyser min hårbotten igenom och i spegeln anar jag något misstänkt. Men det är placerat så pass olägligt att jag inte riktigt kan avgöra hur det ser ut.

Så jag riggar filmkameran och förbereder mig för en undersökning i CSI-klass. Med en projicerad bild på tv:n ska jag väl kunna avgöra vad det är där uppe, hur mycket cancer jag har. Men precis när läkaren i mig ska få utlopp för sin hypokondri, så stöter jag på patrull. Jag hittar inte kabeljävlen för att koppla ihop kameran och tv:n! Jag får fortsätta leva i ovisshet. Även om fläcken lär falla i glömska i takt med att håret växer tillbaka.

Må fan ta alla tjuvaktiga hustomtar.

4 kommentarer:

It´s all about me sa...

skulle behöva göra samma sak. Tappat så mkt hår att det är läskigt...

Daniel Storey sa...

aj aj då! är det värmen & fukten på andra sidan ekvatorn som ställt till det?
jag har faktiskt klarat mig från bortfall än så länge. min enda kala fläck är ett ärr från ett tillfälle av dålig avståndsbedömning i barndommen. nu är det bara ett avigt födelsemärke som ställer till det.

Anonym sa...

Har du hört talas om den nya uppfinningen som kallas speglar??

Daniel Storey sa...

haha, den enda som är kvar efter bodelningen är badrumsspegeln, så det gick inte riktigt att få till :)