the more the merrier
I min allra närmaste familj, det vill säga de som jag har växt upp med, de som bott under samma tak, är vi fem syskon och två föräldrar. Inget konstigt i det, förutom det numera något omoderna antalet familjemedlemmar. Snudd på læstadianskt. Men tittar man närmare på det visar det sig att vi fem syskon sammanlagt härstammar från två olika mammor och tre olika pappor.
Min syster och mina tre bröder är alltså egentligen mina två halvsyskon och mina två styvsyskon. Den allra yngsta sladdisen, lillasystern, är den enda som växt upp med båda sina föräldrar och alla sina syskon, hela sitt liv. Vi andra har alltid haft våra övriga föräldrar också, det är allså ingen som har avlidit eller aldrig varit närvarande etc. Styvsyskonen har till och med växt upp med "varannan-vecka-varianten", men de övriga föräldrarna är utspridda på andra adresser. Hamburg, Växsjö, Täfteå och så vidare.
Ovanstående är alltså bara rent blodsmässigt. I hjärtat är vi alla "riktiga" syskon, en "riktig" familj. Den strax tonåriga systern. Den lumpenhatande yngsta brodern. Den ekonomistuderande mellanbrodern. Den nyss utexaminerad civilingengören, som envisas med att vara 19 dagar äldre än mig. Och så jag då.
Samt idésprutan som är min mamma och den virriga professorn till styvfar. Som båda tagit plats som ytterliggare "riktiga" föräldrar för dem som de från början bara var styvföräldrar åt.
Och så finns det logiskt nog även ytterliggare syskon, utanför det jag kallar min familj. Styvbrödernas halvbror, som ironiskt nog är lika gammal som min halvbror. Och nyss nämndas alldeles purfärska distanssyster. Även min far har pratat i ett flertal år nu om eventuell tillökning, men det verkar inte bli av. (Insert funny/mean sentence about my fathers reproductive organs here).
Sammantaget blir det en jäkla röra och jag minns inte vem som sa det först, men jag brukar apa efter och hävda att jag kommer från en modern kärnfamilj. Om tiden för att förklara närmare inte finns grymtar jag bara stor, väldigt invecklad och fullständigt underbar. Har jag däremot tid över så skulle en förklaring kunna låta som det jag just skrivit.
6 kommentarer:
Hehe. När folk frågat mig genom åren "Hur många syskon har du?" har jag alltid fått stanna till och tänka...jo, vi är..."6 stycken, beror på hur man räknar". Så, 6 stycken som vuxit upp under ungefär samma tak, med två olika mammor och två olika pappor, men styvpappan och mamman var det som höll ihop. Sedan har styvpappan ett till barn som jag inte räknar, eftersom jag bara träffat henne en gång. 6 stycken barn är rätt stort, men det har bara varit trevligt, och min styvpappa är bolivian så vi har väl vuxit upp i halvtom sydamerikansk anda vilket jag är glad för nu i efterhand!
och jag fattar INTE hur jag lyckades räkna fel IGEN, vi var 5 STYCKEN inte 6!!!!!!!
Vad fränt! Då är ju du också med i klubben :) Visserligen är inte tyskland och usa lika exotiskt som bolivia, men det lät rätt likt ändå med alla syskon och utlandskopplingar osv. jag har ju dessutom bott i danmark när jag tänker efter. (och jag brukar få för mig att jag har fyra bröder förutom mig, men vem den fjärde är vet jag inte:)
jag vill hora den dar roliga historien om din pappas reproduktionsorgan!!!! :)
hehe, men det finns tyvärr ingen rolig historia där. mer än att farsan inte verkar vilja inse att han alldeles strax är 50 och att allt kanske inte längre funkar som det ska. om farsan går in och läser det här så är det bara att hoppas att han inte förstår svenskan här :)
strax 50 är ju rena, rama ungdomen!!! Jag är med i klubben iallafall, skönt att det finns fler.
Skicka en kommentar