sten i glashus

Jag både skrattar och ryser när jag läser det här.

Först skrattar jag när jag tänker på de bergskedjor sverigedemokraterna har kastat omkring sig, i små små akvarium. Sen ryser jag, när jag funderar över varför det är så här.

Att inte kunna hantera sin personliga ekonomi är ett handikapp. Ett handikapp som vi har alldeles för dåliga metoder att handskas med. Folk med betalningsanmärkningar och skulder till kronofogden, hamnar tillsammans med sjukpensionärer ofta på botten av samhället.
Och det är ofta där extrema åsikter växer och frodas. Där det logiska sinnet sviker och man istället börjar leta efter andra att skylla på. Och visst, sett ur ett större perspektiv är det samhällets fel att människor fastnar i bidrags- och skuldträsket.

Men min poäng är att det var när det stod som sämst till för folket, som nazismen kom fram i Tyskland. SD blir större och större för varje val. Vi har det väl knappast lika illa som tyskarna under 20- och 30-talet, men klyftorna ökar. Och i förlängningen, blir åsikterna extremare.

Sverigedemokraterna skyller på invandrarna. De säger att invandrarna är bidragstagare och maxutnyttjare av välfärdssystemen. Och det värvar man röster på. Många röster. Samtidigt som de folkvalda själva lever på bidrag. Det smakar illa.