onsdag, augusti 08, 2007

knappen var garanterat röd

Det var pappa som sa det häromdagen.

Jag fick höra alla historier i somras. Historier av den sorten som inte får gå förlorade, som inte får dö ut. Jag fick som sagt höra dem alla i somras, men jag hade inte lagt ihop ett och ett.

Uncle Rudy, min farfars morbror, blev inkallad i tyska armén strax efter första världskriget. Det var väl knappast särskilt lockande efter att just ha upplevt ett världskrig från den förlorande sidan, så det var väl inte alltför överaskande att han så småningom tog sig ur armén och emigrerade till Kansas City, Missouri istället.

Men helt oskadd klarade han sig inte undan. En olycka i det militära ledde till att uncle Rudy fick steloperera sitt ena ben. Ett faktum som min pappa och hans bröder minns mycket väl, eftersom detta gjorde uncle Rudy till en högst ryckig chaufför. För att trycka ner gaspedalen kunde han nämligen inte bara vika ner foten som alla andra, utan fick istället flytta över och trycka ner hela sin kroppsvikt på pedalen. Det gick jäkligt fort och det var jäkligt ryckigt. Det gjorde helt enkelt ont att åka bil med honom, or so I'm told.

Uncle Rudy hette egentligen Rudolph och var alltså i grunden tysk. Han lärde sig prata engelska när han kom till USA, men det sägs att han aldrig blev kvitt sin brytning. Han använde sig också av uttryck som egentligen inte fanns, vare sig på engelska eller tyska, men som han helt enkelt tyckte lät passande i vissa situationer. Första gången han var och hälsade på i kalifornien och för första gången fick se Stilla Havet, lär han upphetsat ha ropat; Look! Look! Up over down there is den lake pacific!!!

Men det som är allra mest intressant i historien om uncle Rudy, är vad han tog sig till när han kom till USA. Han utbildade sig och började arbeta som skräddare. I sig kanske inte världens mest upphetsande yrke, men han var tydligen en duktig sådan. Bland hans kunder fanns nämligen president Harry S Truman.

Och det var som sagt min pappa som la ihop ett och ett häromdagen.

Den 9:e augusti 1945 tryckte den dåvarande presidenten av USA, Harry S Truman på knappen och släppte därmed atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. Och han gjorde det högst troligt, iförd ett par byxor sydda av min farfars morbror uncle Rudy.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Underbart!

la linda sa...

ha! bra skriven mysig historia trots omständigheterna. klok paps du har!! ;)

Daniel Storey sa...

j: Visst är det!? En brokig släkt är lika med en rolig och intressant släkt!

la linda: Tack! Men jag undviker att kalla farsan för klok, han blir så stor på sig då :)

alma sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.