sätt honom tillbaks där han stod
Att för någon timme sedan låsa upp min ytterdörr är det i särklass tråkigaste jag gjort på hela sommaren. Vilket inte kan tolkas på något annat sätt än att det var en förbannat bra helg.
Annat kan man väl inte säga när man precis slagit personligt rekord i förälskelser. Jag skulle först gifta mig med Regina Spektor, en timme senare med Erykah Badu, och sen, mest av allt, med Annika Norlin! Dessutom hade jag redan på fredagen lovat bort mig själv till sångerskan i The Go! Team.
Sen kom ett sällsynt inslag av självinsikt och jag mindes plötsligt att jag var emot polygami och att det var fler som skulle ha något att säga om de planerade äktenskapen. Dessutom höjde väl knappast de leriga skorna, min genomsvettiga t-shirt, tonårsfyllan och avsaknaden av backstage-pass mina chanser. Så istället dansade jag tillbaka in till öltältet för att hålla lyckan flytande.
Tjugoelva blaskiga mellanöl och ett ekande bankkonto senare kan jag bara konstatera att det var ett uppdrag omöjligt att misslyckas med. Way out var right on!
13 kommentarer:
Ja, fyhelvetessatan, vad bra det var!
Ja det var så jäkla jäkla bra att allt annat, dvs lägenheten och vardagen, till och med känns gråare än vädret.
Jag inbillade föresten mig att jag såg dig i fredags, men är högst osäker. Tog en extra lov tillbaka och tittade igen, men kunde inte riktigt avgöra om det var du.
Ha! Fasen vad kul, du skulle kommit fram... om det varit jag. Hur såg jag ut?
Ja det var ju just det där med om! Hade jag varit hundra hade jag kommit fram och hälsat.
Men om det nu var du så hade du en svart klänning/kjol, conversepjux (ev röda?), rakt brunt hår och stod med en tjej mittemmellan azalea och flamingo. Tror att det var strax innan eller efter Hellacopters. Men fan, minnet sviktar, är osäker på detaljerna. Men just då trodde jag i alla fall att det var du.
Inte jag. På fredagen hade jag blå klänning, gula skor och mitt hår är inte rakt just nu, väldigt mycket burr, fast inte Baduburr.
Nähäpp. Men då behöver jag iallafall inte gräma mig över ett missat tillfälle att bjuda dig på en öl. En annan gång kanske.
Ja, som alltid är det sådär-kul när roliga saker tar slut. Och bankkontot har jag inte kollat än (sjukt dyr nästan-alkoholbefriad öl) men jävlar, vad det var värt det!
Jag ska också gifta mig med Annika Norlin! Lokalpatriot som jag är! Haha!
sara: Varenda sekund av det! I alla fall fram till klubbletandet i fotspåren av shortskillarna :)
j: Men hur ska det gå? Vi kan ju inte båda... PAX! Haha, nu är hon min, bara min, haha!
ameh, kontiki ligger ju bara typ två hundra meter ifrån slottskogen! fast det klart, med så mycket träd och så många bra artister kan det vara lätt att tappa bort sig. jag har bott i stockholm och kan ändå inte ta mig från götgatan till folkkungagatan (fast jag jobbar på det).
Jag hittar från Götgatan till Folkungagatan, så länge vi pratar om Monopol, annars är jag körd. Men nu hittar jag i alla fall hyfsatt mellan Slottsskogen, Brunsparken, Chalmers och Töppelsgatan. I alla fall så länge jag får åka spårvagn och båt. Men jag brukar faktiskt alltid vara den som kommer ihåg vägen tillbaka till hotellet osv, men jag har inte spenderat så värst mycket tid i varken Stockholm eller Göteborg.
:)
Låter underbart. grattis!
/fröken
Det var underbart! Trots regn och dyra priser.
Skicka en kommentar