torsdag, augusti 02, 2007

varför du bör gå i ide

Nu är du alltså där, på en av tidsaxelns vändpunkter. När mer än ett år passerat sen sist. Sen sist det var på riktigt. När ensam inte längre är stark, utan mest bara är.

Inte svag, inte än. Men inte längre lika snabb att framhålla att du klarar dig bra på egen hand. Det är nu du sakta börjar inse att du mycket hellre vaknar bredvid någon, än går till sängs med någon.

Det är ett slags lugn, ett stillsamt konstaterande. Lugnet håller i sig i en månad eller två, sen börjar desperationen smyga sig på. Sen kommer perioden då texten i pannan uppenbarar sig, för alla utom dig själv. Singel & oroad över det.

I ungefär ett halvår, om mönstret har sin gång. Sen blir det lugnt igen. Uppgivenheten, den obrydda tidseran. Sen kanske du träffar någon. 2008.

Så som sagt, du har en eller två månader på dig att vistas bland människor. Sen kan du ta det lugnt. Håll dig inomhus, gå och lägg dig. Tills våren kommer.

7 kommentarer:

martina sa...

holy! den här texten skulle min kollega tillika vän johan kunnat skriva vilken dag som helst, jag lovar. det är hans ord. jag måste visa honom detta! :)

Anonym sa...

"Det är nu du sakta börjar inse att du mycket hellre vaknar bredvid någon, än går till sängs med någon".

Insikten svider, från dag till dag.
Texten känns lätt höstmelankolisk och det är jobbigt, för jag försöker hålla kvar sommaren och hoppet ett tag till..

Daniel Storey sa...

martina: Vad fränt! Är det språket eller tankegångarna som är lika? Och berätta gärna vad han sa, om du visar honom.

j: Jag tycker ändå inte att insikten svider så, i alla fall inte än. Jag menade nog egentligen inte att vara höstmelankolisk redan. Det var egentligen bara att jag vet hur hösten kommer vara, om mina mönster fortfarande har sin gång. Och oroa dig inte, sommaren har ju knappt börjat! Augusti kommer vara underbart och september-oktober kommer vara precis som september-oktober ska vara. Morgnar som blir kallare och kallare, men soliga dagar som fortfarande värmer. Regn någon gång i veckan, den där doften i luften och vackra människor i höstkappor. Allt till ett soundtrack av Elliott Smith.

Anonym sa...

Mm.. kanske.. Jag älskar iofs hösten, men vändningen, när man en dag känner att luften ÄR höst, den är lika jobbig varje år. Efter höstandetaget så är det jolly good igen! Jag behöver ett nytt soundtrack, ska testa Elliott Smith. Du brukar ha bra tips!

Daniel Storey sa...

Vänta med Elliott Smith ett tag, han passar bättre just på hösten. Nu behövs nått med lite mer sväng, typ Heart it races - Arcitechture in Helsinki. Den är bara att tanka hem två inlägg längre ner!

Anonym sa...

I will! Jag gillar arcitechture.... Den här helgen ska vara vacker tydligen, så det måste till något badvänligt och kokosdoftande! Hmm.. tåls att tänkas på!

Anonym sa...

Har du hört Fine med Clara Luzia. En ganska enkel låt men riktigt trevlig.