nattåget söderut
Jag skulle bara en liten bit och kommer strax sova i min egen säng. Men jag satt i en vagn full med resenärer som hade en tuff natt framför sig. En natt i stolar där redan tusentals rumpor suttit. Stolar med järnhårda avgränsningar och snålt tilltagen lutning. En äldre kvinna till höger om mig frågade, med viss desperation i rösten, konduktören om det fanns lediga ligg- eller sovplatser. Svaret var nej, det var fullt över allt. Kvinnan suckade men verkade ändå vara vid gott mod.
Hon tillhörde ett sällskap jag inte blev riktigt klok på. De var sammanlagt fyra äldre människor i sektionen till höger, och de verkade alla höra samman med två barn som satt längre bort i vagnen. Barnen verkade dessutom höra ihop med en asiatisk kvinna som satt i en annan sektion. Och alla verkade vara nära till det unga paret som satt i min sektion. Bakom min rygg stod dessutom en barnvagn, med det unga parets relativt nyfödda dotter. Och när bebisen så småningom vaknade och pappan plockade upp henne för att få henne att somna igen, upptäckte jag att barnet verkade ha liknande ursprung som den asiatiska kvinnan längre bort. Men barnet tillhörde tydligt det unga paret.
Jag satt där och försökte tolka signaler och lista ut sambandet mellan alla dessa människor, men fick inte alls ihop det. Att barnet var adopterat var lätt att förstå, men jag kunde ändå inte undgå att fantisera ihop någon slag surrogat-historia med kvinnan längre bort i vagnen. Och vilka tillhörde de andra barnen? Alla de till höger var alldeles för gamla för att vara deras föräldrar och paret vid mig, var alldeles för unga. Barnen hade inte heller några som helst asiatiska drag, men behandlade bebisen som om det var ett syskon.
Jag blev som sagt inte klok på det, men kunde i alla fall konstatera, där jag plötsligt satt med bebisen i min famn, som den nyligen utsedda barnvakt jag var, att nattåget ibland kan vara en plats för intressanta skådespel. Men medan tåget rullar vidare söderut och det stora, svårbegripliga sällskapet kämpar med nackstöden, är jag hemma igen, med min säng bara ett par meter bort. God natt.
11 kommentarer:
De var naturligtvis en religiös sekt som var på utflykt!
En kompis satt vid en tjej som satt och hällde te på golvet i restaurangvagnen! Det är sånt som gör det värt att sova över den hårda metallbalken i mitten av sätena om man nu har turen att inte ha någon brevid sig det vill säga.
Haha, ja så kanske det var! Men frågan är vilken sorts sekt i så fall och vart de var på väg. Och återigen, hur alla barnen passar in. Men de var ju så trevliga och inte alls skumma, sektfolk borde väl i alla fall vara lite skumma va?
Metallbalken är för övrigt ett djävulens påfund (sagt med äkta sekt-predikar-röst)! Och te på golvet, varför?!
Så här hänger det ihop. Det var ett asiatiskt adopterat barn, en adopterad asiatisk mormor, de två gamla människorna var sektledare som hade tagit över vårdnaden om barnen som var längre bort i vagnen efter att deras föräldrar hade blivit utslängda för att de påstod att guden Sworfnog är en man med skägg. Barnen behandlade det lilla asiatiska barnet p.g.a. den enkla logiken att bortbytingar bara finns i sagor och följdaktligen måste det vara ett riktigt syskon.
Alt.2
De hade varit på ett sektstormöte och samlade bara ihop ett gäng med välartade barn i samma antal som de kom med. Om de inte trivs skaffar de en ny famlij nästa år. Det är det fina med att tillhöra en sektfamilj.
sånt där gör jag jämt! det är fantastiskt att fantisera ihop det ena med det andra.
låter ju som en ev. familj jag skulle kunna ha i framtiden :) btw, vi har efter noga övervägande kommit fram att du måste betala min å stöparns flygbiljetter eftersom du är den ända som jobbar
kanina: Men? Guden Sworfnog är ju en man med skägg!? Och angående alternativ2, vill man veta vad de gjort av de som de först åkte till mötet med? Snackar vi Waco-massaker här?
egon: Ja! Man sitter där med hög musik i hörlurarna och är tacksam över att ingen kan höra vad man tänker :)
albino kenyanen: Orrorrorr!!!
Det är kul att försöka fantisera kring dylika sällskap. Men nu har du gjort mig så frustrerad och nyfiken på det rätta svaret att jag är böjd att göra dig ansvarig för att genast söka reda på sällskapet, fråga ut dem samt redovisa resultatet på din blogg...
Man kan tro att han är en man med skägg men det är inget man ska tala högt om inom sekten. Barnen som blev kvar har ju fått en annan familj. Det är först till kvarn som gäller här. De fina välartade barnen går åt först men man måste alltid ta med samma antal hem som man kom med. Det är mycket bestämda på den punkten. Vissa anser att om man märker att man sitter med ett gäng ligistungar på vägen hem betyder det att man har syndat under det gångna året. Detta motiverar en självklart att skärpa sig till nästa år. Det gäller att ha ett fett karmakonto om man inte vill bli fast med de värsta huliganerna.
galaxa: I would if I could, but I can't so I won't. Tyvärr...
kanina: Haha, vad är det här egentligen för sorts sekt? Det blir bara sjukare och sjukare. Har den något med kristendomen att göra, eller är den helt fristående?
Den är helt fristående. Sekten har passerat kristendommen med hästlängder som fortfarande tror på en man med skägg. Jag vill ju inte lägga in mina egna värderingar här men jag tycker nog att det verkar vara en ganska vänlig sekt. Du såg ju hur glada och trevliga folket på tåget var.
Det har du rätt i, de var väldigt trevliga, om än skumma :)
Skicka en kommentar