ensamhet och endorfiner, om motsatt effekt
Det var nästan åttahundra människor i salen och alla lyssnade vi till visdomsord om go-get-'em, flow och optimism. Men trots antalet människor i salen och trots målet med föreläsningen, kände jag plötsligt en klump i halsen och ett stygn av ensamhet. Jag inte vet var den kom från och när den så småningom löste upp sig själv lämnade den mig minst sagt förvånad.
Senare på kvällen mindes jag den föreläsande optimistkonsultens uppmaning att ta sig en tyst timme varje kväll. Argumentet för behandlingen var att vår "ljudmatta" ändrats extremt mycket på femtiotusen år, medan våra hjärnor inte gjort det. Därför bör vi ta oss tid till att låta hjärnan varva ner utan lika många intryck att ta in som normalt.
Så jag slog av tv:n, stängde av iTunes och tryckte med något överdrivet våld in den utdragbara fläkten till sitt tysta läge. Sen satte jag mig på sängkanten för att lyssna på tystnaden och tänka.
Jag tog egentligen inte åt mig av särskilt mycket av föreläsningen. Dels för att den lille mannen på scenen spetsade många av sina fakta med könsrollsstereotypa vitsar och dels för att jag inte ansåg mig vara i särskilt stort behov av att "ryckas" upp.
Men när jag satt där på sängkanten och försökte lyssna på tystnaden kände jag hur ensamheten jag oväntat känt under dagen började krypa tillbaka. Något tog emot. I hjärnan, i hjärtat och när jag försökte svälja.
Jag lär mig om mig själv. Som att om jag tar bort mina fiktiva versioner av liv och rörelse kan känslor tina fram som jag inte vill veta av.
Jag har tystnad så det räcker och behöver till viss del mitt brus. Och även om jag såg inte mig själv i den här föreläsarens hyllningskör så hade han en väldigt bra poäng: kan man tänka sig lycklig kan man tänka sig sorgsen. Även om jag tycker mig minnas att han vände på resonemanget.
Nothin' No - David Vandervelde
10 kommentarer:
Åh. Fint... Jag tror man tänker sig sorgsen oftare än tvärtom. Omedvetet.. Skönt att höra att kursen verkar skoj! Och jäklar vilket smörgåsbord det verkar va! :)
Mm, det gäller att påminna sig själv om att tänka sig glad nu och då också. Ovan nämnda optimistkonsult menade på att vi har för mycket tid att tänka. Det var den enda riktiga förklaring han kunde tänka sig till att mänskligheten är sjukare och deppigare nu än någonsin förut. Detta trots att vi aldrig varit så rika, aldrig varit så utbildade, aldrig haft så hög medellivslängd och aldrig bott bättre. DET tåls att tänkas på :S
Och jo, ett mindre smörgåsbord är det, men nu måste vi snart släppa mat-metaforerna :)
En hel timme utan musik! Kan aldrig vara nyttigt :D Man kan ju byta musik till nåt som låter mer som tankar. Typ Parker & Lilly eller Mùm.
Lily stavar hon visst...inte för att det har så stor betydelse men rätt ska vara rätt.
Ja den tanken hade jag också. Men jag minns hur det var när man bodde hemma och tv:apparater, datorer och musikänläggningar gick i ett kör. När middagen kom fram på bordet och alla ljud slogs av var det en rätt underbar känsla. Men med musik har man ofta bara en ljudkälla och då är det nog lättare för hjärnan att hänga med.
intressant. jag hatar optimistkonsulter, livscoacher och är alltid den som sitter längst bak och himlar med ögonen på såna föreläsningar. de säger oftast saker man redan vet någonstans, men med karisma och egna poänger och sen tar de fett med cash för det. plus oftast könsstereotypa snacket ja. det är klart att vi mår bättre om vi tar den timmen tystnad varje kväll eller rättare sagt så behöver vi det - även om det leder till sorgsenhet snarare än lycka. jag vet folk som åkt på retreat och levt i flera dagars total tystnad och kommit tillbaka helt förändrade. att tystnad kan göra sådan skillnad. men vad GÖR man när det är tyst då? ska ma nbara sitta där? jag tror helt klart på att stänga av informationsflödet ibland i alla fall. inte konstigt att man blir stressad och t.ex. sover dåligt när man har tv:n och datorn på konstant och helt flera tidningar att läsa, böcker också radion. jag tror att det handlar mycket om att tvinga/unna sig själv att stänga av flödet av information en stund varje dag. vi orkar inte ta in allt.
Räknas det som tysnad om man pratar med sig själv??
elin: Ja precis! De kan högst komma med något som man inte tänkt på själv, men som ändå är fullständigt logiskt. Men i ärlighetens namn handlade väl det här egentligen bara om att det var lite ironiskt att känna sig så låg, samma dag som man sett en föreläsning som hette något i stil med "lär dig tänka positivt" eller nåt liknande mumbojumbo.
kanina: Nja knappast som tystnad va? Men förhoppningsvis är det ett informationsflöde vi kan kontrollera :)
Kontrollera pratet...mja vet inte. Jag är ju så trevlig att prata med! :D Vitsen med tystnaden var väl att man skulle lyssna mer på sig själv?
Haha, ja så måste det ju förstås vara.
Skicka en kommentar