how you doin'
Måndag morgon och jag går hem från jobbet. Om dagen står skrivet bland annat regn, dimma och tvättid och det fan så nära att melankoli-estradören i mig vaknar till liv. Men icke.
För på en av dörrarna i min trappuppgång hänger idag en plastpåse. På påsen står det You Look Great! i stora färgglada bokstäver. Jag stannar upp, fokuserar blicken på dörrens titthål, säger well thank you. Sen skakar jag på huvudet åt mig själv och går vidare upp mot min lägenhet.
New Romantic - Laura Marling (My Manic And I - EP)
7 kommentarer:
Underbart!
Fler glada plastpåsar på måndagar alltså :)
Yes! Och jag kan ta dem på onsdagar och torsdagar också :)
Jag tror att mitt nya misson ska vara att tejpa upp små lappar lite här och där med glada vardagsutrop.
Som på gatukonst.se.
Japp så får det bli. Är du på?
Drömyrket hade ju lätt varit gatukonstnär men jag har nog varken idéerna eller tekniken för det. Men jag lovar att tejpa upp lappar bara jag hittar på nåt roligt att skriva på dem!
Man kan vara ett slags mer spontan gatukonstnär som går och pratar lite högt för sig själv. I och för sig kanske det inte gör en så mycket till konstnär som det gör en lite knepig, men det väljer man ju själv. Hur man ser på sig menar jag. Konstnärligt eller inte.
Kruxet är väl bara det gamla talesättet att allt ligger i betraktarens öga, men jag lovar att härmed se på alla som pratar med sig själva som gatukonstnärer :)
Konsten ligger alltid i att beröra tror jag. Och om många tycker att man är kajko när man pratar för sej själv, eller inte hajjar budskapet på lappen, tavlan eller vad det nu kan vara, så kanske kanske dom ändå reflekterade över det.
Och bara det.
Ibland kan det vara så enkelt som att le mot mötande personer, och då och då får man ett leende tillbaka.
Skicka en kommentar