det är mycket man inte vet
Hur är det att vara bibliotikarie? Är all bibliotekspersonal, som jag fördomsfullt vill tro, tystlåtna och blyga människor? Som älskar böcker, tidsskrifter och tystnad.
Vem är det som plastar in böckerna? Är det ett statusjobb vikt endast åt dem med flinka fingrar och mångårig inplastningsvana? Eller är det skitgörat som den senast anställde, eller kanske rent av praktikanten får ägna sig åt? Finns det hierarki även bland bibliotekspersonal?
Hur ser det ut i personalens fikarum? Det borde logiskt sätt vara i just fikarummet på ett bibliotek som den allra första "din mamma jobbar inte här"-skylten sattes upp. För de gillar anslag, de där bibliotikarierna. "Håll samtalston", "Kunskap och språk är makt", "Rätt bok på rätt plats".
Eller har de överhuvudtaget inte fikarum? De kanske trivs bäst med sin kopp kaffe vid lånedisken. Mitt bland horderna av de informations- och upplevelsesuktande besökarna. De underbara besökarna, som vetgirigt suger i sig av all information som finns innanför väggarna. Som när de kör fast, vänder sig till källan av allt vetande, det vill säga bibliotikarien, för hjälp. De där väluppfostrade, till synes tungsinta ungdomarna, som verkar spendera all sin lediga tid till att sitta nedsjunken i bibliotekets skönaste fåtölj. Med näsan nerstucken i verk av Kafka, Poe eller Sartre.
Eller hatar de i själva verket besökarna? De kanske helst av allt skulle vilja ha hela biblioteket för sig själva. Helt tomt från vilsna pensionärer som behöver hjälp med att blädra i tunga verk om första världskrigets verkan och orsaker. Utan snoriga ungdomar som kletar tuggummi under varenda bordskant. Inga slutkörda studenter, som tvunget ska ha tio procents csn-rabbat på de gamla malätna böckerna från "fem-kronor-styck-hyllan", samtidigt som de smugglar ut böcker som inte är för utlåning i ryggsäcken.
40 timmar i veckan till att läsa böcker, sortera tidsskrifter och hänga upp fina planscher på barnavdelningen. Utan att någon kommer och rör till det. Utan att någon tar böcker ur hyllorna och ställer tillbaka dem på fel plats. Utan att någon gör hundöron i inbundna böcker. Där de slipper hitta ett av de där korten, de som sitter i den lilla fickan längst bak i boken, på golvet. Utan ett spår av sin hemvist. Där de slipper hitta det senaste numret av Illustrerad Vetenskap nedtrtyckt bland lecakulorna, in en av de stora krukorna med plastväxter.
Så måste det vara. Nog för nu.
10 kommentarer:
jag hade en gång en lärare som påstod att bibliotekarier var enna riktiga vilddjur i sänghalmen. samme lärare berättade ingående om sin prostataundersökning (du vet, sugrör och grejer). läskig typ. men jag vill tro på honom. tänk ett vilddjur som kan rabbla boktitlar som en annan rabblar yes yes yes. låter lovely.
Du, jag har en kompis som är bibliotikare. Och hon har berättat att det inte är de som lånar ut böcker i kassan, det gör biblioteksassistenterna! Hierarki, javisst finns det det :)
Jag jobbade på ett skolbibliotek en sommar med att rita och skriva skyltar till de olika avdelningarna. På sagoavdelningen gjorde jag en drake i naturlig storlek. Som tur var så var det en av de mindre arterna. Men där jobbade iaf en bibliotekarie som hette Maj. Är inte det ett väldigt bra bibliotekarienamn? Hon hade glasögon och verkade så där hälsosamt skeptisk till barn som kladdade i biblioteksböcker. Jag läser för övrigt en bok där en man blev avrättad för bokmord, apropå den tidigare diskusionen om hundöron och utslitna sidor.
Jag jobbade på ett skolbibliotek en sommar med att rita och skriva skyltar till de olika avdelningarna. På sagoavdelningen gjorde jag en drake i naturlig storlek. Som tur var så var det en av de mindre arterna. Men där jobbade iaf en bibliotekarie som hette Maj. Är inte det ett väldigt bra bibliotekarienamn? Hon hade glasögon och verkade så där hälsosamt skeptisk till barn som kladdade i biblioteksböcker. Jag läser för övrigt en bok där en man blev avrättad för bokmord, apropå den tidigare diskusionen om hundöron och utslitna sidor.
martina: Det låter helt underbart! Tänk att få höra ÄNGELN PÅ SJUNDE TRAPPSTEGET!!! mitt i "cresendot". Jag lägger till den fördomen i mitt bibliotek.
ann: Vad gör då bibliotikarierna?
nina: Drakar måste vara den klart mest framträdande symbolen för barnlitteratur. Var det en norsk skogsdrake? Maj passar som bibliotikarienamn som handen passar i handsken! Kan det vara på ålidhemsskolans bibliotek? Det är nämligen där de flesta av mina fördomar kommer ifrån. Är det författarens åsikt som lyser igenom angående bokmorden? Isåfall blir jag återigen lite orolig.
Det var på porsöskolan i Luleå. Vem vet, kanske ligger draken och dammar på en hylla fortfarande. Mins inte vilken art den var men den var grön med röda ryggfjäll. Får gå till ålidhemsbiblioteket och fråga efter "Lilla drakboken" så jag kan slå upp arten. De ser inte ut att ha så kul nu när det har införts självbetjäning i både utlån och tillbakalämning. Har inte sett den lilla söta kvinnan med de runda glasögonen på länge. Ja man får ingen pratstund längre. Det var bättre förr.
Om jag inte minns fel så var det mycket hålla koll på nya böcker på biblioteksmarknaden, beställande av nya böcker, undervisning av skolelever och grejande med olika datoriserade boksystem. Typ sånt, du vet :)
nina: Hmm, självservice? Bibliotikarierna kanske till och med är en lika utrotningshotad art som drakarna.
ann: Undervisande? Gör de sånt? Kan inte minnas att jag fått annat än datahjälp och hyjsningar från dem.
min pappa är bibleotkarie..fast han jobbar mer med projekt och sånt, på stadsbiblan. Han sitter inte i själva utlåningen..han älskar böcker, poesi och de har fikarum med massa kärringar som tjatar och pratar strunt och hanblir galen på dem...de fikar väldigt mycket;)
Oj då! En äkta vitnessrapport. Det ante mig att det var ett fikande folk. Du borde testa lite av fördomarna som kommit fram här på honom. Fråga speciellt om det där med boktitlar i sängen stämmer :)
Skicka en kommentar