på irrvägar i dödens mora-träsk
Jag påstår att döden är komplicerad och får en örfil av mitt undermedvetna som spydigt förkunnar "no flippin' shit sherlock". Men jag pratar inte om döden som filosofiskt begrepp, vad som händer sen och varför, jag pratar om själva dödsögonblicket.
Jag (och antagligen resten av världen med mig) vill inte ha en utdragen död. Jag vill inte dö för sent och heller inte för tidigt. Jag vill inte oväntat ramla ihop men jag vill inte veta exakt när det kommer ske. Men även om jag inte vill ha en mer exakt tidsangivelse än "om jävligt lång tid", så vill jag heller inte gå hädan helt utan planering. Men eftersom man helt enkelt inte får välja ner ridån går ner, så borde man kanske tänka igenom det, om inte annat för er skull.
Jag var ju nyss inne på ämnet och LSMs taktik att utse någon som får rapportera på bloggen om något hemskt skulle hända, är ett steg i den riktningen. Så kära mor, "in case of any mishaps" så faller det på din lott att skriva ett tårdrypande avskedsmeddelande här. Jag vill framför allt att du lyfter fram min förmåga att sortera sockar enligt gråskalan.
Vidare är man kanske är en smula morbid om man pratar testamente som 25(och 11/12, fan för åldersnoja!) år gammal, men här har jag ju en möjlighet att utse arvtagare i bloggvärlden och den chansen vill jag inte missa.
Exempelvis är det solklart att mitt musikbibliotek bör kopieras upp i lämpligt antal kopior och delas ut till de jag tror skulle uppskatta det mest, det vill säga sara, pangea, elin, jenny, egon, kanina och trasselfia. Skulle någon fler anmäla intresse så ska de givetvis också få en kopia. Jag tror mig för övrigt ha fler personer i min länklista än i min vänskapskrets, med samma musiksmak som mig. Slutsats; irl blows!
Moa får min kamera, även om den antagligen inte är värd ett dyft för ett proffs, men hon kanske i alla fall lyckas lista ut hur eländet fungerar! Hittills har jag inte kommit längre än att lyckas göra blixten svagare och instruktionsboken verkar ha konverterat till den mörka sidan.
Den splitternya stekpannan går till egon, Mona-Lisa-klockan till elin och mitt exemplar av I värsta fall : en överlevnadshandbok för extrema situationer till kanina. Mitt superheta duschdraperi (svart med vita dödskallar, official St:Pauli) måste gå till LSM och den fräsiga mockabryggare jag ämnar få i födelsedagspresent går givetvis till trasselfia.
Gitarren får ingen, den vill jag ha med mig ner i graven, harpa i all evighet känns helt enkelt inte som ett alternativ. Att bränna min käraste ägodel kommer inte tal, men jag personligen kan godta en kremering, så plats borde inte vara ett problem. En liten urna och gitarren i en kista, bit av kaka!
Avslutningsvis är det självklart att min cykel måste tillfalla pangea som i helgen blir stolt invånare i Sveriges cykeltätaste stad. Du har väl redan en cykel, men det är även den stad där flest cykelstölder begås, så det är bra att ha en i reserv.
Så pangea, du kan få min gamla cykel om jag dör.
16 kommentarer:
Ahahaaa!! (Dang, you did it!! =)) "Min förmåga att sortera sockar enligt gråskalan".. Förresten så äger jag faktiskt ingen cykel.. Jag har ärvt syrrans cyklar genom alla år, och när jag för första (sista) gången köpte en egen så Råkade jag välja en skitful, med rosa-lila enorma ramar, och handbromsar som var för tröga för min klena händer. Klistermärket som konstaterar "säker cykel 1994" var sedan länge bortskavt när mamma tillslut hivade skiten. Ingen ville cykla på den. Så jag tycker att jag kan få ärva din gamla cykel när du köper en ny, för om du trillar av pinn inom en överskådlig framtid så kommer jag att slå ihjäl dig knasboll :)
Ha! Ha! Står och hoppar och klappar i händerna, ett sånt nedrans bra inlägg! Själv skrev jag mitt testamente som morbid fjortonåring, så jag tror inte att din ålder är så späd i jämförelse.
Blev ju lite orolig där, när det värkte i ditt hjärta. Var det det som satte igång dödstankarna?
Vilken ära att ärva en kamera! Det är inte kameran som gör fotografen, vet du. Ibland kan jag gå igång på vilket vrak som helst. Bara man kan trycka av, för jag är helt ointresserad av teknik.
Just nu i skrivande stund kom en UPS-kille och levererade ett paket till min dörr. En ny kamera! Min första digitala kompaktkamera! Yihuu, nu ska det läsas instruktionsbok.
pangea: Haha ok, jag lovar att försöka hålla mig vid liv. Men du måste ju ha en cykel! Och ett lås, framför allt ett lås. Det måste vara stabilt och säkert, inget med franz-jäger-kaliber, låset är a&o där uppe.
Nu har jag förresten ändrat till rätt alias på dig, så ingen ska tro att nån jäkla pangea gick in här och paxade cykeln framför näsan på stackars J.
jenny: Jag hoppar och klappar händerna tillbaka för en så nedrans fin kommentar!
Och nä, som fjortonåring var jag fortfarande övertygad om att jag skulle bli ett välbetalt fotbollsproffs med advokater att sköta allt sånt här.
moa: Haha, nä om inbillade strokesyndrom skulle få mig så här morbid varje gång, skulle jag inte ha tid till nåt annat.
Ja se till att läsa instruktionerna ordentligt, för även om kameran inte gör fotografen så kan den fan begränsa. Jag vet inte hur många photo ops jag gått miste om tack vare att jag inte fattar hur man får den att hitta fokus. Men så är jag ju amatör med stort A både vad det gäller foto och teknik.
älska morbida texter! jag tackar för musiken och mockabryggaren och lovar att jag gillar det. jag ska skriva in min high-tech-espressobryggare till dig. försök inte döda mig nu bara.
hahaha underbart. tack tack!
trasselfia: Får jag bara min nya bryggare i födelsedagspresent så kommer vi ha varsin super, men om jag inte får den måste du nog börja se dig över axeln :)
elin: Varsågod!
sockOR :)
HAHAHA! Vilket underbart inlägg. Du har överträffat dig själv! Det värmer i hjärtat att veta att jag är inskriven i ditt testamente.
För några år sedan hade min mamma en lattevisp över som hon tänkte ge till mig. När det visade sig att syster också ville ha den (till choklad eftersom hon inte dricker kaffe) fick ingen av oss den i rättvisans namn. Jag drömde någon vecka senare att min syster dog. Min försa tanke (i drömmen) var Men då kan ju JAG få lattevispen. Är inte det morbidt så säg!
att det ska vara så svårt: Nämen hej!! Det var inte igår man såg dig här. Men nej, jag viker mig aldrig på den punkten :)
kanina: Jäklarns va fina ord! Angående vispen; haha, nästan något freudianskt över den drömmen tror jag. Har du berättat för syster?
Jag berättade om drömmen för syster. Sen fick jag dåligt samvete och köpte en visp till henne :D
St Pauli! Sweet! Jag är ärad. När du dött ska jag tänka på dig när jag duschar :)
kanina: Det var ett rätt gulligt slut på den historien.
lsm: Hahaha, den vetskapen tar jag med mig i graven!
men vad hände med min kommentar jag lämnade här för några dagar sen?
tror att jag ville få sagt att du är läskig som vet att jag verkligen behöver ha en stekpanna + tjusigt inlägg :)
Haha, du fick stekpannan eftersom du nyligen skrev om eran satsning på att bli grymma på att laga mat, så det var en ren lyckträff. Men för säkerhets skull skarvar jag nog ihop en lottorad till helgen.
Vad det gäller kommentaren så måste den försvunnit i sajbej-jymden :)
jag är lite upprörd att jag inte finns med.. ingen skiva ingenting.. inte ens ett par trasiga halvbruna kallingar.. Jag kan bara beskriva detta med ett ord ILLA!
Skicka en kommentar